Jag kan ha dödat mina armar
Jag har gått på jympapass ett bra tag nu och när kortet ändå skulle förnyas passade jag på att utöka med spinning och gym. Nu har jag kört lite gym med sonen men kände ändå att det skulle behövas en instruktör för att få till min träning. Så igår fick jag träffa Jonny... Det är ingen liten man kan jag säga. Han frågade vad jag ville uppnå med min träning.
" - Jag vill ha jättesnygga armar " förklarar jag.
Jag ser då något mycket lömskt i hans blick när han leende svarar:
" - Okej, då jobbar vi för det. Du kommer att få ett pass som inte är så vanligt för kvinnor"
Dääär borde jag ha backat så klart, men jag var så nöjd över att mina sladdriga armar äntligen skulle få sig några muskler att jag glatt hängde med. Jag fick lyfta både mig själv och vikter jag inte trodde jag skulle ge mig på... någonsin... och i går kväll undrade jag faktiskt om känseln i mina armar och rygg över huvud taget skulle återvända.
Idag är känseln tillbaka kan jag säga... träningsvärken från helvetet har anlänt. Men när jag tittar riktigt noga i spegeln tror jag minsann att jag redan ser pyttelitegrann av en muskel sticka ut =)
Kommentarer
Trackback
